Censur? Nej tack!

Posted on by

Anna Bergengren, chefredaktör för femview.se, skrev en artikel på Newsmill där hon manade de ansvariga bakom Newsmill och andra debattsidor att införa censur. Anledningen är att hon beklagar sig över det som kallats “näthatet” mot feminismen som finns i kommentarsfälten och i vissa av artiklarna.

Det är naturligtvis beklagligt att vissa människor inte kan bete sig som folk och hålla en god ton när de debatterar över internet. Dock har dessa personer all rätt i världen att yttra sig. Att man ogillar innehållet i kommentarerna och åsikterna de uttrycker betyder dock inte att dessa ska tystas och censureras. Bergengren avslutar sin krönika med ett stycke som manar de ansvariga för debattsidor att sluta hänvisa till yttrandefriheten när artiklar som enligt hennes mått “smutskastar feminismen” skickas in till dem. Med tanke på att vi lever i ett demokratiskt land känns detta helt absurt att läsa. För att klargöra det Bergengren säger vill hon att folk vars åsikter inte överrenstämmer med hennes egna ska förhindras från att yttras.

Naturligtvis motsätter KF sig till detta tankesätt. Kvalitetskontroll bör alltid finnas på debattsidor men dessa ska endast bedöma den skriftliga kvalitén på artiklarna och inget annat. Olika åsikter och synpunkter måste få komma till tals och bör inte utsättas för censur på debattsidor som Newsmill. Ett samhälle där endast “godkända” åsikter får synas på neutrala hemsidor är inget annat än en mardröm med starkt fascistiska drag. Det spelar ingen roll huruvida man är höger, vänster eller identifierar sig med någon annan politisk rörelse, alla bör ha samma rättigheter att ventilera sina åsikter på neutrala hemsidor. Man kommer inte alltid hålla med om vad andra skriver, dock måste man respektera att andra har en annan åsikt samt att de har rätten att uttrycka denna åsikten.

Debattsidor som Newsmill bidrar till hatet mot feminister

Hur tänker regeringen nu egentligen?

Posted on by

Ifjol kom 2 657 ensamkommande asylsökande barn till Sverige, vilket var ett rrekord. Dock hade Migrationsverket problem att placera ut dessa i kommuner, då det inte fanns tillräckligt många platser. Den naturliga lösningen på detta problem hade varit att minska antalet ensamkommande flyktingbarn som tas in i landet så att vi kan försäkra oss om att de som kommer kan integreras in i svenska samhället.

Vårregering har dock en annan “lösning” på problemet, nämligen tvinga kommuner att ta emot de ensamkommande flyktingbarnen. Detta trots att kommuner sagt nej till regeringens förslag och motiverat sina beslut med faktumet att de har andra ansvarsområden, såsom skola och äldreomsorg, och att de därmed saknar de ekonomiska resurserna att ta hand om dessa flyktingbarn. Enligt artikeln på DN hävdar även kommunerna som inte tar emot flyktingbarn att de inte vill ta emot de ensamkommande flyktingbarnen ifall de inte kan garantera att de kommer känna sig välkomna.

För att verkligen förstå hur absurd situationen är måste vi ta ett steg bakåt och titta på vad det är som händer. För det första har invandringen av ensamkommande flyktingbarn ökat och slagit nya rekord, vilket tvingat kommuner att öka antalet platser de erbjuder. Dock kvarstår problemet att strömmen av flyktingbarn ökar i en takt som kommunerna inte kan hinna ikapp med. Regeringens svar på detta verkar vara att fortsätta på inslagen kurs och helt enkelt tvinga kommunerna in i en situation som kommer bli ekonomiskt ohållbar för dem, dess invånare och barnen som kommer till Sverige. Vilken del av detta är tänkt att låta intelligent och genomtänkt? Hur har vår regering tänkt att detta ska fungera?

http://www.dn.se/nyheter/sverige/ska-tvingas-ta-emot-ensamkommande

Moderat föreslår tvångskvotering av skolbarn

Posted on by

Den 16/4-12 lade moderaternas riksdagsledamot Montaser Einem upp en debattartikel på Newsmill där han argumenterar för att skolor bör uppmuntras och “i värsta fall” tvingas fylla en viss kvot med svenska barn och invandrarbarn. I sin artikel hävdar Eneim att skolor bör ha en kvot av 30% invandrarbarn och 70% svenska barn så att svenskan ska bli ett naturligt förstaspråk för samtliga så att övergången till arbetsliv blir lättare.

Vi motsätter oss denna idé då kvotering är en åtgärd som aldrig bringar något gott med sig. Speciellt gymnasieskolor skulle lida av detta förslag då vilka som antas till en gymnasieskola bör baseras på betyg och prestationer i grundskolan, inte vilket land man föddes i. När vi talar om grundskolor bör familjen och rektorn själva få välja huruvida en elev bör gå i en viss skola, inte politiker med naiva idéer om att kvotering kan fungera.

Gällande Eneims motivering till förslaget, att svenska ska bli ett naturligt förstaspråk för samtliga ungdomar i landet, säger vi att detta bör vara så självklart för ungdomar som växer upp i Sverige att det inte ska behövas användas som argument. Naturligtvis bör elever med utländska rötter få bibehålla sina rötter ifall de så önskar, men det är något var familj bör bestämma över. I Sverige bör svenska vara det självklara språket att kommunicera med, och skolor bör undervisa elever i hur språket brukas, inte behöva motivera dem att använda språket. Vi är dock medvetna om att läget ser så ut att alltför många med utländsk bakgrund inte ges motivering att lära sig svenska och integreras i svenska samhället. Vi har även åsikter gällande hur detta bör förändras, men det hör till en annan diskussion.

http://www.newsmill.se/artikel/2012/04/16/l-gg-ner-d-liga-skolor-0

När privatiseringen inte räcker till

Posted on by

Politiker bör inte lägga sig i hur folk lever sina liv, och den bästa lösningen på vardagsfrågor nås oftast om de inblandade får göra valen själva. Dock är jag ingen liberterian, och det finns vissa områden då jag anser att privatisering inte är önskvärd. Några av  dessa är och varför myndigheter bör ta hand om dessa uppgifter tänker jag nu lista och motivera.

Polisen och domstolsväsendet i landet bör kontrolleras av en myndighet vars intresse är att hålla samhället säkert för medborgarna. Därför bör dessa två vara frikopplade från den folkvalda regeringen så att politiska värderingar inte tillåts infektera deras arbete. Samtidigt bör den privata sektorn hålla sig borta från detta område, och anledningen till detta är mycket enkel. Ifall du har en privat aktör vars affärsidé går ut på att döma folk och bura in dem i fängelse kommer man oundvikligen få en konflikt mellan rättvisa och vinstintresse. Snarare än att skipa rättvisa och hålla samhället säkert kan polisen utnyttjas till att sätta folk i fängelse för sakens skull. För att sammanfatta läget bör rättväsendet och polisen vara en självständig offentlig aktör, inte av staten eller näringslivet.

Något som staten bör dock ha kontroll över och sköta är försvaret, då dess uppgift är att försvara landet och dess befolkning ifall någon av dessa hotas. Just försvaret behöver vara mer koordinerat med staten och regeringen eftersom det är tänkt bemöta hot utifrån som hotar nationen snarare än individuella medborgare.

Gällande vård och omsorg anser jag att staten bör erbjuda ett alternativ till medborgarna men att man fortfarande bör ha alternativet att uppsöka privat vård. De senaste åren har vi matats med skandaler och reportage om hur privatiseringar inom vård och omsorg har visat att kortsiktigt vinstintresse gått utöver patienters välmående. Naturligtvis ser vi på detta med avsky, då vård och omsorg är tänkt att hjälpa medborgare. Samtidigt inser vi att vissa specialistkliniker ägda av privata aktörer kan vara av nytta. Vi anser att staten bör erbjuda vårdcentraler som kan utnyttjas av alla och att alla bör betala för dessa genom skatt. Dock anser vi att specialistvård är något man själv bör få bestämma huruvida man vill få hos privata aktörer eller på statliga sjukhus. Ifall man väljer det statliga alternativet bör man betala skatt som ska hjälpa finansiera denna vård. Väljer man däremot det privata alternativet ska man inte betala lika mycket i skatt och man har därmed inte rätt till denna vård på statliga sjukhus.

 

Förbud mot alltför smala modeller

Posted on by

Vanligtvis har jag inte mycket till övers för förslag om nya förbud i Sverige då jag anser att staten redan har en för stor roll i människors liv. Ibland dyker det dock upp exempel då jag anser att staten bör kliva in och ryta till. Det senaste exemplet gäller hur extremt smala modeller bör förbjudas inom klädindustrin. Nog för att jag anser att staten vanligtvis inte ska lägga sig i sådana saker, då företag själva borde få styra sig själva och sedan leva med konsumenternas val, men just i det här fallet stöder jag ett förbud.

Metros krönikör Hillevi Wahl rapporterar i sin krönika om hur Israels parlament har förbjudit modeller med en BMI under 18.5 att visas på catwalken samtidigt som modetidningar inte får publicera bilder på modeller med en BMI under 18.5.  Detta initiativ är något vi svenskar borde ta efter, då det skulle skicka en signal till de unga i samhället. Personligen anser jag dock att förbudet bör utvidgas så att TV-reklamer och reklamaffischer ska lyda samma regler. Detta eftersom dagens unga i stor utsträckning  utsätts för negativa influenser gällande viktfixering från bl.a. TV-reklam och reklamaffischer.

Anledningen till att jag för en gångs skull ställer mig bakom förslaget till ett nytt förbud är att anorexia nervosa är en onödig och allvarlig sjukdom som drabbar unga i för stor utsträckning. Enligt Vårdguiden samt Engel, Reiss och Dombeck ligger smalhetsfixeringen i västerländska samhället till viss del bakom varför vissa drabbas av anorexia. Detta är något vi bör ändra på och kämpa mot, annars riskerar vi att låta unga drabbas av ångest och dålig självkänsla.